Övergiven i öken av massförstörelse

Se på mig, ja, på minsta lilla rörelse

Ögat har sett det hjärtat vägrar se

Munnen har skymfat det händerna vägrar be

Ty om kroppen protesterar mot sin herre

Kan det då bli ännu värre?

Sliten av vinden, dragen av vatten

Jag får buga och bocka, ta av mig hatten

Ty jag är besegrad under dina händer

Ljuset flyr och mörker återvänder

Biter ihop mellan blodfärgade tänder

Skamset går jag dit du än mig sänder

Här finns inget kvar att hämta

Ack, jag kan höra klockan klämta

Såren dem öppna kan stängas igen

Sydda med banden dem vävda, min vän

Vävda utav skratt och tårar

Ifrån två oskiljaktiga dårar

Tiden har runnit ut, tiden är slagen